1) Mina frågor

Karl XII lämnade Lund i juni 1718 för att ge sig ut på det som skulle bli hans sista härnadståg. Då hade han i nästan två år haft sitt högkvarter i universitetsstaden, vilket inte var mycket kortare tid än han residerat i Stockholm (1697-1700). Det hus han bodde i under sin lundatid tillhörde då teol professor Hegardt, men numera som bekant Katedralskolan (sedan 1837). När den kunglige gästen lämnade Lund, för att innan året gått till ända vara död, återgick orten till att vara "en akademisk bondby", som Tegnér kallade den ännu ett sekel senare. Den kungliga närvaron blev en parentes i stadens historia, och det sällsynt blodiga slag mellan danskar och svenskar som stått där 40 år tidigare framstod länge som en mycket mer remarkabel händelse. Friden sänkte sig åter över Lund, snart var tolfte Karl begraven i Riddarholmskyrkan och den s k frihetstiden gjorde sitt intåg. Det karolinska enväldets tid var slut och nya ideal tog vid.

Men anledningen till att denna uppsats blev skriven är ju att Karl XII inte var slut som beundrad konungslig gestalt. "Han är ej död, han blundar", skaldade Tegnér 100 år efter skottet vid Fredrikssten, och faktiskt tycks ju karln ännu 275 år efter sin död gå igen, främst på Lunds och Stockholms gator. Det är förvisso en variant av "historiens återkomst" i samhället, men här spökar historien snarare än återuppstår - det är fråga om en eterisk, frambesvuren hjältekonung. Under dessa omständigheter tränger sig följande frågor på:

a) I vilken grad har historievetenskapens syn på Karl XII spelat någon roll för hur firandet motiverats? Denna fråga vill jag framhäva som den för mig mest betydelsefulla.

b) Under vilka närmare omständigheter började man fira Karl XII:s minne här i Lund? Vilka var initiativtagare? (Hur) har firandet förändrats?

c) Hur har olika grupper / institutioner inom och utom den akademiska världen ställt sig till firandet genom åren?

Och, sist och slutligen, en fråga lika svårbesvarad som oundviklig:

d) VARFÖR har "vi svenskar" (och då speciellt lundensare) inte kunnat lämna Karl XII åt sitt öde?