Tre decennier efter 1938-39 hade so bekant studenterna gjort helt om. Nu var det internationell solidaritet, rättvisa och fred på den kommunistiska världsordningens grund som gällde. Att eldsflammor återigen lyste upp Lundagård den 30 november var sannerligen inget tecken i tiden - Lars Hultén med följe kunde inte påräkna applåder från övriga studenter. När studenternas egen tidning uppmärksammade det första fackeltåget på 15 år skedde det med bitande ironi. På ledarplats stod följande under rubriken "Calles renässans":
Med djup rörelse erfar vi att Karl XII ånyo hyllas av den lundensiska ungdomen. I en tid som präglas av extrem trolöshet mot alla ideal och sedligt förfall utan motstycke i vår ärorika historia känns det på något sätt riktigt att söka tröst hos våra hädangångna heroer, som varken i med- eller motgång kunde vika, och som redoboget kämpade till folkets sista blodsdroppar.
Vi lundensare har ofta varit steget före andra svenskar då det gällt att upptäcka verkligt stora män, i Sverige eller på kontintentetn. Vi gläds med 30-novemberföreningen, som haft mod att med kraft upprätthålla denna vår gamla tradition och som fått oss att minnas den tid då den svenska flaggan färgades röd på anständigt sätt. (Lundagård 18/1965)
Snart nog (ht 1966) kom föreningen tillbaka i studentkatalogen, där den stod under rubriken "Erkända studentföreningar" ända till 1987, då den degraderades till gruppen "Föreningar med anknytning till studentverksamhet". Året därefter petades den helt. (Studentkataloger 1966-88).
1986 hade föreningen beskrivit sin verksamhet så här:
Upprätthåller Lunds äldsta studenttradition, fackeltåget till Karl XII:s minne, anordnar historiska studieresor, föredrag m m. Tidskrift: Karolinskt i Lund. (Studentkatalogen 1986)
Men att 80-talets 30-novemberförening inte längre kunde karaktäriseras som studentförening stod nog uppenbart för alla, även dess egna medlemmar. Genom att föreningen öppnats för alla hugade (även kvinnor!), hade fackeltåget definitivt och efterhand alltmer uppenbart förlorat dels sin ungdomliga framtoning, dels sin karaktär av sepecifikt "universitetsarrangemang", utan att fördenskull kunna sägas ha blivit folkligare. Visserligen har smärre grupper studenter deltagit i föreningens verksamhet också på senare tid, men det förändrar inte helhetsintrycket. Att Lars Hultén enligt stadgarna "har säte i styrelsen så länge han lever" (se bilaga) har knappast heller bidragit till föryngringen, men å andra sidan gjort fackeltåget oberoende av skiftande värderingar i studentvärlden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar