4) Fackeltågsfrågan tas upp igen

År 1919 förflöt utan fackeltåg, men 1920 utlyste Sociala utskottet ett sådant och lade fram teckningslista. Vi kårmötet den 25 november väckte detta diskussion. Vissa menade att Sociala utskottet inte borde ha tagit detta initiativ utan kårens hörande, eftersom fackeltågen av allmänheten uppfattades som arrangerade av studentkåren och med tanke på det nyss avslutade världskriget vore allmänt olämpliga. Ordföranden, docent Åke Hassler, pålyste nytt kårmöte till den 29 november för vidare behandling av frågan (Kårmötesprotokoll 25/11 1920).

När kåren så åter sammanträdde kunde ordföranden meddela att Sociala utskottet beslutat inställa festen p g a alltför ringa anslutning, och kårens deputerade (som förberett ärendet) föreslog att man skulle låta det därvid bero. Men Sociala utskottets förman, fil mag Ossian Lindskoug, ville försvara Utskottets agerande med att fackeltågen inte ginge i kårens namn utan vore en festlighet av mer privat karaktär. Majoriteten höll dock inte med honom om detta. Följande uttalande antogs:

Då det skall anordnas hyllningar eller opinionsyttringar, som gå i Kårens namn eller i varje fall av allmänheten uppfattas som Studenkårens, bör Kåren höras. (Kårmötesprotokoll 29/11 1920)

I tidningen Lundagård (som börjat utges detta år) fanns nästa vecka en beskrivning av vad Sociala utskottet sysslade med. Där kunde man läsa att det ordnade fester den 30 april, den 4 oktober (Tegnérfesten) och den 30 november, "av vilka dock den sistnämnda ej alls behöver firas, då denna festtradition numera är utdöd." (Lundagård 11/1920)


Det var varken första eller sista gången som 30 november-traditionen dödförklarats, men "ryktet om dess död" har, för att tala med Mark Twain, hittills ständigt visat sig vara "betydligt överdrivet."