1) Svärdet

Under kvällssamkvämet på AF på 150-årsdagen av Karl XII:s död skålade man visserligen för den svenska armén, men ingen representant för densamma hade infunnit sig för att besvara skålen. Det var ännu inte självklart att i Karl XII se den överlägsne taktikern och gudabenådade fältherren, och hans blotta tapperhet förmådde inte väcka den rätta stämningen i militära kretsar. I Stockholm hade visserligen en general samma dag hållit minnestalet, men han talade i gammal god stil om "hjeltedygd och själshöghet" och om det "frimodiga, manliga och flärdfria lynne" som var en urbild av folkets. (LW 1/12 1868. När man fem år senare på AF:s festsal åter skålade för svenska armén, fanns i varje fall en major von Porat på plats för att tacka!).

Men att Karl XII, som vi har sett, framåt sekelskiftet och särskilt därefter blev föremål för väl arrangerade militära hedersbetygelser, var givetvis en följd av historikernas allt positivare beskrivning av kungens taktiska snille. Det mesta tyder på att militärerna var de enda, hos vilka "den nya skolans" resultat medförde en verklig uppvärdering av Karl. Ja, det kan t o m hävdas att denna uppvärdering initierades av militärerna själva (genom t ex generalstabschefen Axel Rappe i början av 1890-talet, se Oredsson, manus). För övriga medborgare spelade det knappast någon större roll att Karl nu presenterades som dugligare än man trott; han var ju likafullt en olycksfågel. Och de som hyllat honom hade redan funnit tillräckliga skäl till beundran ändå.

Från 1910 till 1928 var Södra Skånska Infanteriregementet (senare mer känt som I7) förlagt till Lund (annars hörde det hemma i Ystad). Att det under de första krigsåren deltog i officiellt 30 november-firande har vi redan noterat; i övrigt anges sådant deltagande endast för 1923, då 250 beväringsmän stod på Katedralskolans gård när fackeltåget kom (Arbetet 5/12 1923). Hur regementet under dessa år "internt" högtidlighöll siste november vet jag inte, däremot att det från sin återkomst till Ystad och fram till Andra världskriget den dagen marscherade till Mariakyrkan för att hålla korum. (E. S. juni -93). Det verkar sannolikt att någon liknande ceremoni ägt rum också i Lund. Regementets musikkår medverkade i varje fall vid studenternas fackeltåg ända fram till 1950. (Det vore intressant att ta reda på hur och hur länge Karl XII-dagen firades på regementen runt om i landet - det skedde tydligen också under efterkrigstid, t ex på "Upsala regemente" med "blottad fana, musikkårsspel och minnestal", UNT 1/12 1951).