utom sin allmänna nationella betydelse, för denna ort var af serskilt intresse, emedan det var Lund, som han efter återkomsten från Turkiet gjorde till sin hufvudstad, och der han tillbragte sin sista tid. (Sociala Afdelningens Journal)
Både i högtidstalen 1890 och 1918 betonades Karls lokalhistoriska betydelse väl så mycket som hans nationella. Vid det förra tillfället uppmanades åhörarna erinra sig
huru Lunds studenter, då striden afbröt de fredliga idrotterna, tjenade sin konung och sitt land under garnisonstjenst i vår grannstad. Senare blef Lund under tvenne år den svenske konungens högqvarter. Hans namn hann då att sammanväxa med vårt universitet, hvars föreläsningar och disputationer han under denna tid egnade ett lifligt intresse. (SDS 1/12 1890)
Att Lund var "Sveriges verkliga hufvudstad" 1715-17 var också en huvudpunkt i Arthur Stilles tal i universitetsaulan 1918, liksom att Skånes försvenskning fullbordades under Karl XII:s tid. "Vi firar att Karl XII är den mest kände person som bott i Lund", förkunnade Lars Hultén den 30 november 1990 (SDS 1/12 1990). Att rent allmänt "hedra Lund", sin födelsestad, har han också gärna angivit som motiv. (Lundaliv nov 1992).
När Sverker Oredsson i en debattartikel ifrågasätter skälen till fackeltåget, utelämnar han den lokalhistoriska aspekten, som dock med viss rätt kan sägas ha varit den ursprungligen mest betydelsefulla, i varje fall nominellt. (Oredsson: "Varför hylla Karl XII?" SDS 26/11 1988).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar