Redan under denna period började Karl XII-firandets ställning att försvagas, och endast 11 av de 25 åren genomfördes något fackeltåg. Att det inte blev något 1876 berodde dock inte på likgiltighet inför vår ärorika historia - detta år firades den 4 december 200-årsminnet av slaget vid Lund med pukor och trumpeter. Och man hade den 30 november verkligen tågat till Katedralskolan, dock mitt på dagen och utan facklor, vilket synbarligen var fallet även de närmast följande åren. Fackeltåg igen 1879-81, men sedan blev det åter middagståg ett par år, "eftersom alltför få anmält sig" på de framlagda teckningslistorna - "alltför få" innebär troligen under 150 personer, den gräns som man länge brukade sätta för att garantera högtidlig stämning.
Så fortsatte hela 80-talet med vacklande uppslutning kring den nu 30-åriga traditionen. Alldeles städat gick det inte alltid till då heller: Folkets Tidning skrev om "de mångfaldiga oordningar och råa tilltag, som i synnerhet af lärlingar och öfverlastade personer [...] vid fackeltågen sätts i scen." (FT 19/11 1889).
Och år 1889 drevs frågan om fackeltågens vara eller icke vara till sin spets.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förord till internetupplagan (2018)
Ja, så har det gått nästan ett kvartssekel sedan jag la fram min C-uppsats i Lund. Det var 90-tal, Historiska institutionen låg fortfarande ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar