Att Karl XII:s dödsdag under åren 1951-1964 inte högtidlighölls i Lund är ett faktum som kanske kunde få tala för sig själv. Något måste väl ändå sägas också om detta. Vad var orsaken till det långa uppehållet? Föreningen stod av gammal vana kvar i studentkatalogen ända till 1957, men någon verksamhet tycks ö h t inte ha ägt rum. Under den fjortonårsperiod som fackeltåget låg nere fyrdubblades lundastudenternas antal, och nyrekryteringen skedde till stor del norrifrån - universitetet blev till slut ett universitet för hela riket. Studenternas sociala ursprung förändrades också, men inte lika markant. (Weibull s 134 och 144).
Förklaringen till traditionens upphörande är dock knappast att söka i studentstatistiken. Den allmänna tidsandan efter andra världskriget var i Sverige (i motsats till t ex Norge) knappast uppmuntrande för nationalistiska yttranden. Men kan ändå fråga sig varför Karl XII i så fall "överlevde" i Uppsala - och svaret är rimligen att Uppsalas fackeltåg inte blivit lika politiskt laddat som Lunds. Fast just under 50-talet satt även uppsaliensarna Karl under allvarlig debatt: talen till hans minne blev alltmer distanserat lakoniska innan de (men inte fackeltåget och sången) fullständigt tystnade. De sångare som fortsatte traditionen sade sig fira "minnet av minnet" (NJH november 1993- se även t ex UNT 1/12 1950 och 1/12 1955).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar