3) Kulturen

När biskop Edvard Rodhe vid Kulturens 50-årsjubileum 1932 karaktäriserade intendent Karlin som "mussolinitypen bland museimännens månghövdade skara" var det säkerligen menat som en komplimang. "Kulturhistoriska föreningen har under många år prövat den författningsform som först på senare år blivit populär här och var i Europa", slog biskopen fast (LD 1/12 1932).  Och visst var han en smula självrådig, denne Georg Johansson, som enligt obekräftad men sannolik uppgift tog sig namnet Karlin just p g a sin beundran för den likaledes enväldige Karl XII.

Man kommer inte ifrån att Kulturen är den institution utanför den inre akademiska sfären som genom åren, tillsammans med militären, haft mest samverkan eller åtminstone välvilligt samröre med de Karl XII-firande studenterna. Detta främst p g a Karlin, eldsjälen bakom muséet, vilket (liksom Kulturhistoriska föreningen för Södra Sverige) grundades 1882. (Månne föreningen bildades just den 30 november, eftersom jubileumshögtiderna ägde rum den dagen?).

Redan för 30-novemberföreningens tid hade fackeltåget avslutats framför "vita huset", nämligen 1907, då Kulturen fyllde 25. Tidigare under dagen talade Kulturhistoriska föreningens ordförande och professor Pontus Fahlbeck (även ledamot av riksdagens första kammare) om "en af de främste, honom hvars bild står där ute och hvars hjälteskugga vi i dag hedra", d vs Karl XII, vars bild nu faktiskt stod "där ute", i form av en blybyst som Lunds väl genom tiderna störste Karl XII-beundrare, zoologiprofessorn August Quennerstedt, just hade donerat till muséet, och som skulle stå kvar där i nästan 76 år. (LD 2/12 1907 - på den tiden fanns på Kulturen ett särskilt Karl XII-rum, inrett som kungens kansli!). 

Nästa gång fackeltåget gick till Kulturen var 1931. Tydligen skedde det på initiativ av intendent Karlin, som personligen tog emot fackelbärarna när de till tonerna av Björneborgarnas marsch skred fram till Karl XII-bysten och bildade ring runt den. Efter att musikkåren spelat Hjältar som bedjen (trots att denna hymn av C W Böttiger opassande nog besjunger "hjälten på Lützens blodiga slätt"!) citerade intendent Karlin professor Quennerstedt, som 24 år tidigare skulle ha yttrat att "Karl XII, om Kulturen på hans lundatid funnits till, säkerligen blivit en trogen gäst där". Karlin uttryckte vidare glädje över "den vaknande karolinska andan", varefter han "i Kulturhistoriska föreningens namn" bad 30-novemberföreningen "alltid vara välkommen till Kulturen." (LD 1/12 1933). 

Kulturen blev också fackeltågets slutstation i 40 år - dels de 20 åren 1931-50 och dels de 20 åren 1965-1984. Men under den senare perioden brukade muséets intendenter inte sentera "den karolinska andan". (En av Lars Hultén år 1961 planerad kransnedläggning vid Karl XII:s byst hindrades enligt honom själv av intendent Bengt Bengtsson - några år senare gick det alltså för sig, fast det tycks ha suttit ganska hårt åt.

Karl XII-bysten fick stå i fred fram till 1982, då den blev rödfärgad av okända förövare. Denna misshandel var dock ringa jämfört med 1983, då bysten en vecka före siste november vältes omkull och blev hopplöst illa tilltygad. "Karl XII fick åka moped" löd rubriken på Sydsvenskans förstasida, som visade en bild på hur bysten forslades bort. Kulturen-chefen Anders W Mårtensson beklagade vandaliseringen, som han naturligtvis satte i samband med den förestående Karl XII-dagen. "Det är ju oss på Kulturen vandalerna skadar och inte anhängare till Karl XII:s idéer", sa han till Sydsvenskans utsände. "Vårt intresse av kungen ligger på det historiska planet. (SDS 16/11 1983).

Att 30-novemberföreningens medlemmar av säkerhetsskäl skulle nödgas sitta inlåsta i muséet två långa timmar den 30 november 1984 ingick knappast i ritualen. Så var de därefter heller inte "välkomna till Kulturen" mer. Det ansågs inte vara mycket att diskutera: Karl XII-firandet måste avhysas från Kulturens domäner för att förhindra att muséet kom till skada. Av samma skäl har man inte velat sätta upp den nya Karl XII-byst som föreningen året därpå donerade. (A.W.M. 13/11 1993).

Man kan konstatera att Kulturen inte längre ser som sin uppgift att påminna om Karl XII:s vistelse i Lund - det enda föremål som numera erinrar om potentaten ifråga torde vara hans gunghäst! [Presstopp! Den 1983 demolerade bysten finns tydligen nu (1994) i ett hörn av "Lundautställningen" i Warholmska huset].  Man kan då också med ett litet leende dra sig till minnes hur professor Fahlbeck vid Kulturens 25-årsjubileum, efter att ha påstått att "Karl XII har styrt Sverige från Lund under längre tid än från någon annan svensk stad", konkluderade: "Det vore underligt, om ej minnen däraf skulle lefva kvar och omhuldas, framför allt af detta museum". (LD 2/12 1907).