Men ett decennium efter den grandiosa manifestationen 1939 var traditionen på utdöende - några "goda år" under andra världskriget till trots. Sten Carlsson tar i högtidstalet 1945 upp just problemet med den sviktande uppslutningen - 1947 var fackelbärarna endast "ett dussintal"(!) och 1949 bortåt 30". Året därefter (då man också lagt av de sedvanliga "nattskjortorna") hölls det sista fackeltåget i den 30 tåg långa obrutna traditionen från 1921. Lunds Dagblad uppger att det ännu den 30 november 1948 "flaggades allmänt från såväl offentliga som enskilda byggnader i staden", men nog var även flaggningen på utdöende.
Åren innan 30-novemberföreningens verksamhet upphörde präglas dess möten av missmod och förslag om att "förpuppa sig". Förutom medlemmarnas fåtalighet gjorde indragningen av anslagen från Akademiska Föreningen situationen alltmer prekär. Den 16 november 1948 hölls ett sammanträde dit allmänheten inbjudits för att diskutera Karl XII-firandets framtid - men endast några fackeltågets tillskyndare yttrade sig (många motståndare tycks inte ha dykt upp och anhängarna var knappast stort fler). Tre ytterligare fackeltåg hölls alltså, men sedan var det slut. Definitivt slut? (30-novemberföreningens protokollsbok 26/10 1947, 16/11 1948).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förord till internetupplagan (2018)
Ja, så har det gått nästan ett kvartssekel sedan jag la fram min C-uppsats i Lund. Det var 90-tal, Historiska institutionen låg fortfarande ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar