Så är vi då inne på ett känsligt men alldeles oundvikligt avsnitt av student- och fackeltågshistorien. När det på 60-talet spekulerades i huruvida det återupptagna 30-novemberfirandet var nyväckt nazism, var överdrifterna förvisso många och nyanseringarna sällsynta. När det i dag talas om fascism och nynazism i samband med fackeltågen är det väl i främsta rummet, om än inte enbart, skinnhuvudena som åsyftas. Men under 30-talet var ovedersägligen flera av 30-novemberföreningens ledande medlemmar samtidigt aktiva nationalsocialister.
Sam Aurelius, styrelseledamot 1935-40, ordförande från 1938, var tillika under 1935 ordförande i "Nationalsocialistiska studentförbundet, sektion Lund". Sten Carlsson, styrelseledamot 1938-42, ordförande från 1940, var 1938-40 s k ledare för "Lunds nationalsocialistiska (fr o m vt 1939 "svensksocialistiska") studentformation", inom vilken en annan av föreningens styrelseledamöter, Alf Åberg, var "studieansvarig". (Studentkataloger 1935-40). Någon förteckning över 30-novemberföreningens medlemmar utöver de namn (vanligtvis styrelseledamöter) som finns i protokollsboken har jag inte haft tillgång till; mycket mindre känner jag den politiska inställningen hos dem som inte likt de ovannämnda haft förtroendeposter i studentnazistiska organisationer. Men det är, särskilt i ljuset av då rådande stämningar inom studentkåren, knappast alltför djärvt eller förhastat att förmoda att fler än tre - åtminstone under någon tid - lyckades förena beundran av Karl XII med en liknande känsla för den tyske mer samtide ledaren. Detta så mycket mer som alltså även det större och betydelsefullare S.N.U. efter 1932 styrde in på en markerat nazivänlig linje. (Lindholm menade t ex att "det bärande i fascismen och nationalsocialismen redan fanns i S.N.U:s program och önskade kontakt med "den ideellt sinnade nationalsocialistiska ungdomen", se Wärenstam s 163).
Själva Karl XII-dagen, den 30 november, som en gång bl a Verner von Heidenstam gärna hade sett som Sveriges nationaldag, blev under 1930-talet tagen i anspråk i direkt politiskt sammanhang, genom att den nazistiska organisationen Nordisk Ungdom gjorde den till sin speciella högtidsdag. (Lööw s 130)
Hur stor vikt ska nu läggas vid detta? Frågan är alltså inte så mycket huruvida mer eller mindre tillfälliga nationalsocialister medverkade i 30 november-sammanhang, som huruvida denna medverkan berodde på ideologisk samstämmighet i stort eller bara var uttryck för en iråkad gemensam beundran av en viktig historisk gestalt. Föreningen ville, då som nu, gälla för att vara opolitisk - men var det, då som nu, företrädesvis folk med en viss markerad politisk profil som utnyttjade frånvaron av partibokskontroll? Ligger det kanske i själva sakens (d v s Karl XII:s) natur att det till stor del är politiska "extremister" som attraheras av den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar