2) Avgränsningar

Att skriva historia kring Karl XII-firandet i Lund innebär på många sätt att man överger det allmänna och generella för att ägna sig åt det avvikande och besynnerliga. Detta gäller särskilt ju närmare vår egen tid man kommer, då det blir allt svårare att se fackeltåget som ett tidens tecken. Skildringen blir gärna kuriosabetonad (skulle kungens minne hedras med ett 3-, 4- eller 9-faldigt leve?) och når knappast de stora teoriernas andliga höjder. Min avsikt är visserligen inte i första hand att skriva en fackeltågshistorik, utan snarare att försöka förstå varför människor alls tågar till Karl XII:s minne och varför andra reagerar så häftigt på det. Men när jag nu ändå tagit mig igenom så många rätt enahanda tidningsreferat, vore det nästan synd att ignorera Karl XII-firandets rent yttre gestaltning, med dess ibland smått kufiska detaljer, som ibland kan vara nog så talande. Dock har jag inte så sällan upplevt att jag spillt både tid och krut på en pseudohändelse, vars nuvarande status som riksangelägenhet vore ett rent massmedialt påhitt.

Eftersom jag låter uppsatsen spänna över hela fackeltågshistorien, kan jag inte gärna låta den gå så långt ner på djupet. Tidsbilderna blir med nödvändighet för det mesta mycket summariska, och jag vill snarare peka på förändringarna (även de uteblivna) genom åren än alla möjliga aspekter av t ex 1984 års fackeltåg med omgivande rumor. Men några viktiga milstolpar i utvecklingen kommer särskilt att uppmärksammas.

Trots min uttryckliga avsikt att begränsa mig till Lund förekommer en del hänvisningar till Uppsala och Stockholm, mest för att eliminera eventuella uppfattningar om att lundafirandet skulle ha varit en isolerad företeelse.