2) Det glada 20-talet

Nu följde tre decennier där fackeltågen gick regelbundet som aldrig förr. Så var de ju heller inte längre beroende av stormiga kårmöten. Inför 1922 års fackeltåg annonserade föreningen och påminde dem som tänkt delta om att bära nattskjorta ("labbisrock") och studentmössa, samt erbjöd facklor till ett pris av 1:50 (LD 29/11 1922). Föreskriften om studentmössa onödiggjorde ju ytterligare begränsningar av deltagandet. Facklorna var paraffinfacklor, något som Arbetet anmärkte på eftersom det tydligen gjort folk besvikna. (Arbetet 2/12 1922).

Åren därefter blev dock högtidligheten allt solennare, under medverkan av "Södra skåningarnas musikkår." (De kom från Södra Skånska Infanteriregementet, sedermera I7). Det noteras också särskilt att affärsmännen släckte skyltbelysningen, "vilket hör till". Fackelbärarnas antal kunde dock variera kraftigt, 1928 var det "inemot 150" men 1929 "endast cirka 50" personer, vilket med tanke på källan knappast torde vara en underdrift. De kunde dock alltfort räkna med allmänhetens intresse. Åtminstone några av åren anordnades efteråt supé på AF för 30-novemberföreningens medlemmar och andra hugade - 1929 höll själve docent Sture Bolin, föreningens dåvarande ordförande, högtidstal vid eftersitsen.

År 1926 överskuggades Karl XII-arrangemanget av Slagets vid Lund 250-årsjubileum, som drog ett tiotusental till försoningsmonumentet. Den med konungens närvaro hedrade minneshögtiden i domkyrkan vållade en för tiden typisk konflikt, som vi senare ska återkomma till, trots att det i det här fallet gällde elfte Karl och inte hans mer berömde son.