Förord (1994)

När detta arbete publiceras (30/5 1994) firar solen dagligen nya triumfer över allt vad mörker och kyla heter. Inget känns just nu mer avlägset än den grå novemberdimman eller den kulna höstkväll som dateras till den 30 november. Och få känns i vårvärmen så definitivt undanröjda till historiens dammiga vindsvåning som tolfte Karl, han om vilken Fredrik Böök år 1908 yttrade att "det breder sig köld kring hans väg och det råder evig vinter där han går fram."

Även hans vänner i Lund har på senare år verkat under bistra förhållanden och tycks nu definitivt städas undan från stadens gator. Inte sedan 1990 har de, som sed varit, kunnat tåga ner till Katedralskolan och Karl XII-huset med facklor i händerna, och frågan är om inte fackeltågens saga definitivt är all. Inte mycket tyder på att traditionen återigen skulle leva upp bland studenter och en bredare allmänhet. Kanske är tiden nu inne att (som jag här ska försöka) slutgiltigt sammanfatta vad den genom åren betytt, för att sedan med en lättnadens suck lägga materialet till handlingarna.

Och ändå - när höststormarna åter brakar in över Skåne och solen sticker sig undan bakom en grå molnmassa, komer vi inte då att få se den gamle (men genom sin tidiga död evigt unge) envåldshärskaren rida genom Lund på nytt? Har inte den 30 november blivit ett begrepp som, långt ifrån att försvagas av ordningsmakt och motdemonstranter, tvärtom just genom dessa har fått allt skarpare konturer i det allmänna medvetandet?

De närmare anledningarna till den för de "karolinskt sinnade" allt mer beträngda situationen ska i någon mån diskuteras i det följande. Vare i detta sammanhang nog sagt, att de kravallartade och i hela landet uppmärksammade spektakel, som under de senaste åren ägt rum på Lunds gator, helt naturligt varit det avgörande skälet till att jag ägnat denna min C-uppsats i historia åt Karl XII-firandet i Lund. Samhällets plågor och skrin tilldrar sig ju alltid mer intresse än den hälsa som tiger still.

För att resultatet av mina ansträngningar har blivit så pass gott som det har blivit vill jag framför allt tacka

- den alltid lika tjänstvilliga och positiva personalen på UB4, där jag vevat mikrofilm åtskilliga timmar

- 30-novemberföreningens nuvarande ordförande, fil. kand. Lars Hultén, som välvilligt bidragit med en del material och upplysningar angående nyare tid

- arkivarie Göran Larsson vid Landsarkivet, vars tillmötesgående sparade mig mycket besvär

samt

- min handledare Sverker Oredsson, som dels genom sin forskning om synen på våra hjältekonungar genom tiderna, dels genom vänlig uppmuntran och talrika uppslag varit en stor tillgång. De brister som ändå vidlåder uppsatsen visar bara att jag inte inhämtat och följt hans råd i tillräcklig utsträckning.

Frid över Karl XII:s och hans olyckliga blå gossars minne!

Lund Regia Academia Carolina, våren 1994

Andreas Holmberg